I år var påsken lite tidig och det var kallt, riktigt kallt, så tyvärr hade inte den fantastiska magnolian slagit ut än. Men, det fanns mycket annat vackert att titta på och två fascinerande utställningar att gå igenom. Efter ett par år då min man och jag har turats om att byta av varandra i (det i och för sig härliga) Legorummet, är nu ordningen äntligen återställd. Nu kan vi än en gång strosa runt tillsammans och ta det i vår alldeles egen takt, samtidigt som barnen väljer att följa med, eller stanna i Legorummet.
Rapport från utställningarna först:
De kvinnliga pionjärerna: Avantgardens kvinder 1920-1940. En fantastisk utställning om spännande konstnärer som tänjde gränser och gick helt sin egen väg. Som alltid lite ledsamt/tröttsamt/förutsägbart att de klumpas ihop just eftersom de var kvinnor. Men, hellre en samlingsutställning än ingen alls.
 |
| Surrealisten Claude Cahun. |
I bjärt kontrast står den tyske fotografen Andreas Gurskys panormabilder. De är som drömspel, fantastiska skådespel. Både vackra och skrämmande bilder som leder tankarna till masskonsumtionens baksida.
 |
| Däckbyte på gång, ett foto som ger samma stämning som den sista måltiden. |
Shoppen:
Ja, vad annat kan jag säga. Jag älskar Louisianas shop. Jag skulle vilja köpa med mig alltihopa hem.
 |
| Vacker pläd. |
 |
My boys in the Shop. |
 |
| Fina strandväskor från Èpice. |
Och så lite av det andra som gör Louisiana till ett av mina absoluta favoritställen att hänga på:
 |
| Arne Jacobsen-stolarna i restaurangen. |
 |
| Skulpturparken. |
 |
| Den hänförande utsikten. |
 |
| Och sist, men inte minst om du frågar mina söner, Legorummet med bara gula Legobitar som gör så att allt som byggs här blir så snyggt och coolt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar